Klimatförändringen måste stoppas och Östersjön räddas. Naturens diversitet ska inte berövas kommande generationer, och djuren måste behandlas etiskt hållbart. Gamla skogar, ren luft och rent vatten är rikedomar som vi måste göra en arbetsinsats för.
Klimatförändringen är det största hotet mot människans välbefinnande. Genom en beslutsam politik kan uppvärmningen av jordklotet begränsas till två grader. Därför bör världens totala klimatutsläpp halveras inom mitten av detta sekel. Vi måste få med de största förorenarna i detta arbete. Tidsspannet för en ansvarsfull klimatpolitik är inte en valperiod utan snarare ett hundra år.
I Finland bör vi ha som målsättning att skära ned på utsläppen till en femtedel inom år 2050. Andelen inhemsk, förnybar energi av totalenergikonsumtionen bör fördubblas inom tjugo år. Det lyckas med hjälp av en ambitiös, men realistisk klimatpolitik.
Utsläppshandel är i princip ett effektivt sätt att minska på utsläppen. Vid den praktiska tillämpningen har det dock gjorts allvarliga fel. Energibolagens vinster har ökat dramatiskt, men investeringar i förnybar energi har inte synts till i någon större utsträckning. Konkurrensen på elmarknaden fungerar inte tillräckligt effektivt, vilket höjer priset på el. Utsläppsrätterna måste auktioneras ut och energibolagens oskäliga vinster beskattas. Intäkterna bör styras till ibruktagande av förnybara energikällor.
Oljepriset stiger oundvikligen och konkurrensen om energin blir allt tuffare. Vi bör höja vår självförsörjningsgrad vad gäller energi och göra upp planer på hur vi ska kunna frigöra oss från beroendet av olja.
Energikonsumtionen fortsätter att växa ytterligare i Finland, till skillnad från till exempel i Sverige och i Danmark. Att effektivisera användningen av energi och energiinbesparing bör göras till primära politiska målsättningar. Effektiviteten kan höjas betydligt genom energinormer för byggande, genom information och genom ekonomiska sporrar.
När man satsar tillräckligt på att effektivisera energiförbrukningen och på förnybara energiformer kommer vi inte att behöva mer kärnkraft - vare sig i Finland producerad, eller importerad från Ryssland. Vi vill inte ha urangruvor i Finland och inte mer kärnavfall. Folk måste kunna lita på att deras åsikter spelar en roll och att hembygden är en trygg boplats även i framtiden.
Behovet av resande bör minskas genom förnuftig samhällsplanering och genom att främja distansarbete. Det ska finnas attraktiva alternativ till privatbilism både i storstäderna och på landsbygden. I ett grönt Finland kan allt fler välja att ta sig till butiken till fots eller med cykel, och allt fler kan välja mellan att ta bilen eller tåget till jobbet. Åtminstone i huvudstadsregionen bör trängselavgifter tas i bruk. Samtidigt bör bilisterna erbjudas lockande alternativ. Det förutsätter att kollektivtrafiken utvecklas ambitiöst: nya spår, fler bussturer och hinderfria transportmedel.
Den gröna trafikpolitiken minskar vårt beroende av olja. Beskattningen av bilismen bör knytas strikt till bilens utsläppsmängd. På detta sätt sporras folk att välja bilar med låga utsläpp. Konsumenten ser direkt nyttan i sin plånbok i form minskade bränslekostnader. Samtidigt bör användningen av biobränslen ta fart.
Vad gäller utnyttjande av avfall är det primära att minska på uppkomsten av avfall, därefter kommer återanvändningen. Det är motiverat att utnyttja avfall som energikälla om avfallet i annat fall hade hamnat på soptippen. Massförbränning av blandavfall bör inte godkännas. Det passar inte det finländska energisystemet eftersom det hotar en effektivare samproduktion av el och värme.
Med hjälp av ny teknologi och ekonomisk styrning kan ekoeffektiviteten höjas betydligt. På så vis skapas större välbefinnande och mindre utsläpp, mindre avfall och lägre energiförbrukning. Det bör göras lätt och bekvämt - och billigt - för folk att välja det gröna alternativet mitt i all vardagsstress.
Det lever cirka tusen utrotningshotade arter i Finlands skogar. Skogarna och kärren i södra Finland behöver sitt eget skyddsprogram, med hjälp av vilket man kan värna om naturens diversitet. Samtidigt bör finansieringen av det frivilliga skyddet i de privata skogarna säkras. Skogsbruket och utnyttjandet av skogen i rekreationssyfte bör utvecklas på så sätt att det tas mer hänsyn till naturen än hittills. Beståndet av stora rovdjur bör vara på hållbar nivå i Finland. Regionala koncentrationer bör undvikas. De skador storrovdjuren osakar bör ersättas fullt ut.
Förutom artrikedomen bör man värna om de enskilda djurens välbefinnande. Alla djur bör garanteras möjligheter till arttypiskt beteende, också i produktionssammanhang. Ekoproduktionen inom tamdjurhushållningen bör ökas och stödas ekonomiskt. Man bör också inom den normala produktionen stegvis övergå till en naturenligare djurhushållning, för djurens välbefinnande hotas av strävandena till allt lägre produktionskostnader.
Östersjöns alarmerande dåliga tillstånd behöver åtgärdas snabbt. Finland bör minska utsläppen i synnerhet från lantbruket, fiskodlingarna och trafiken. Tillsammans med de andra Östersjöländerna bör vi minska risken för oljeolyckor, stöda reningen av avfallsvatten i Ryssland och minska på utsläppen från lantbruket. Man bör kunna simma i Östersjön utan att behöva vara rädd för giftiga alger.